Jag är så himla stolt över mina "grisar" och lite över mig själv också :) Jag vet att de flesta som haft eller har hundar drömmer om att kunna ha sin hund/hundar "koppellösa". Med det menar jag INTE att hundar ska gå utan koppel utan att dom KAN gå utan koppel. Att ha kontroll över EN hund är nog så krävande men jag har det priviligerad att få vara matte åt Lennox Bowie vilket underlättat otroligt...få hundar är så följsamma, sen kom fröken ONE-eye Stella MacCartney in i mitt liv och som ensam med två hundar krävs en hel del "multitasking"... speciellt om den ena saknar ett öga, har ADHD och ÄLSKAR människor mer än livet och TROR att alla älskar henne, ovetande om att hon är en av de mest fruktade hundraser som existerar på detta jordklot just nu. Men f-n den som ger sig och mycket handlar om förtroende, att man helt enkelt LITAR på sin hund och att hunden framförallt LITAR på dig! Jag har inte tränat ihjäl mig precis utan har med hjälp av Lennox som förebild fått Stella att förstå att det är bäst att göra som matte vill för då får jag ALL den kärlek jag vill ha <3 . 

 

 

Många gånger när vi varit ute på våra träningsrundor har jag antingen låtit Stella varit lös eller Lennox...ja förutom när vi kastar boll förstås, då är dom ju alltid lösa men då har dom också full fokus på bollen och det har aldrig varit något problem. Ingenting i världen kan störa dom då, varken människor, skällande framspringande hundar eller andra djur. Eller när vi är ensamna i skogen. Men då jag som sagt för det mesta är själv när jag är ute med mina hundar har det känts tryggats att bara behöva ha stenkoll på EN hund. Den senaste tiden har dock Stella som nu blir 4 år i december lugnat ner sig en hel del så IDAG var examensdagen!!!!

 

 

Att gå med två hundar och då av just min/vår ras utan koppel, bland människor, fåglar, kaniner, andra hundar, bilar, gator och torg och känna sig fullständigt trygg är en fantastisk känsla som alla hundägare borde få känna.  Att se hur Stella och Lennox passerar en stor ansamling gäss från knappt en meters avstånd så pass lugnt så att inte en gås rör sig, att få se hur människor stannar och ler (dom flesta gör faktisk det) och ger ett berömmande ord, att se hur matte/husse till hunden som kommer emot oss står helt förvånad över att sin ofta så stretiga och dragande hund lugnt går framåt och förbi utan att vilja gå fram och hälsa på mina, för strax innan hade han stått och "vrålhållt" sin hund vid ett annat hundmöte, att se hur Lennox och Stella stannar vid varje övergångställe och invänta mitt kommando "varsågod" för att gå över den trafikerade vägen, att lämna dom utanför café Mezzo med ett kommando "ligg stanna" för att få med mig en caffe latte på vägen hem...det är f-n GRYMT!!! Och det klarade dom med BRAVUR!!!

 

Jag litar fullständigt på mina hundar och dom litar fullständigt på mig...mer än vad jag någonsin uppnått ihop med en människa (nja föresten, min son är självklart ett undantag) ...det är GALET häftigt! Jag vill dock poängtera att jag inte är naiv och jag kommer aldrig tänja på mina gränser, JAG bestämmer och mina tentaklar är alltid påkopplade!!! Men nu VET JAG....vilket är en enorm belöning som matte!!! DIREKTINKALLNING och ett STORT FÖRTROENDE är vad som krävs, osäkerhet är rent ut sagt livsfarligt, rädslor likaså!

 

Lycka till alla som jobbar hårt för att göra sin hund "koppelfri" ....det går, även om du har TVÅ, det tar bara lite längre tid !!!! Riktar mig nu framförallt till oss med "stora" raser där kraven som hundägare är större, av någon konstig anledning...kanske är det just den anledningen att vi inte riktigt litar på "stora" djur om vi inte känner dom???