Har precis betalat räkningarna vilket alltid kräver en lätt berusning. Det är som om berusningen av alkohol gör det lite lättare. Att plånboken blir tömd på ett par sekunder känns liksom inte lika jobbigt med ett eller ibland två glas vin eller varför inte en whisky. Kan vara så att jag som "alla andra missbrukare" här på jorden flyyyyyyr undan ett par sekunder för att senare vakna upp med ett helvete resten av månaden, men på något sätt lyckas man ta sig igenom det hela. Och när nästa "underhåll" kommer är man lite glad i ett par dagar för att sedan falla tillbaka i sitt missbruk.

Hur som helst så var det inte det jag skulle skriva om utan samtidigt som "underhållet" rasslar iväg går TV'n varm med programmet "Spårlöst" och det enda jag kan tänka på är - Om det ändå vore jag!

Hur sjukt är inte det??? Men sanningen är den att jag vet inte hur många gånger jag tänkt eller HOPPATS på att det visade sig att min far inte var min RIKTIGA far (vilket det ju finns vissa tvivel om men ej blivit bekräftat, kanske just därför som tanken alltid funnits där) utan att jag hade någon "hemlig" pappa någonstans i världen som inte gjort annat än att längtat och saknade sin lilla förlorade dotter. En far som kramades och sa att han älskade sin "lilla prinsessa". Är kärleken till sin far eller mor så viktig, är kärleken till någon SÅ VIKTIGT?

Svaret är ett övertygande JA! Vi föräldrar behövs och VI måste finnas där, bekräfta, ge, övertyga och framförallt vara NÄRVARANDE!

För alla som inte förstår eller VET vad NÄRVARANDE innebär kan jag berätta. Närvarande är att NÄR DU som förälder oavsett kön ÄR med ditt barn även om det så handlar om varje dag, en månad, en dag, en timme, ÄR DÄR! Lyhörd, förstående, villig och framförallt TROVÄRDiG som förälder...kan DU med gott samvete säga att; - JA, jag är här, jag lyssnar, jag finns, tar hand om och inte minst, när jag INTE är här, finns DU ständigt i mitt hjärta, i minna tankar och jag längtar att få ge dig min värld, lära dig det jag kan, ledsaga dig genom livet, backa när du säger STOPP, lyssna till dina behov, ge dig tröst och uppmuntran när du behöver det och framförallt förstå att resan med MITT barn inte bara handlar om vad JAG KAN GE utan vad JAG FÅR, bara genom att vara NÄRVARANDE!

Jag vet att jag kan tyckas vara hård som förälder och kräver en hel del av andra, men jag vet också konsekvenserna av ett frånvarande, och det är INGET DU VILL GE DITT BARN, det lovar jag! ....se vad en liten tisdagsberusning kan frambringa, och allt detta för ett par räkningar!

P.s vi har alla olika erfarenheter och vi har alla kommit olika långt i livet men i slutändan skall vi alla hamna på samma ställe och då vill vi ÄVEN om VÅR vision inte besannades kunna ge möjligheter till dina/era barn att få göra samma goda och dåliga val i livet för att förhoppningsvis nå sina. MEN eller OCH när de gör det, ska de även med ett STORT leende tänka att; - Ha, det var precis som mamma/pappa sa! Livet är kort och den tiden vi har vet vi inget om så ge det du kan för i morgon kan du redan ha glömt bort det! Och ibland får vi inte ens den chansen, och den dagen vill INGEN förälder uppleva, men vissa av oss kommer, eller har redan gjort det. Och till ER vill jag bara säga att om JAG fick bestämma finns även ett liv efter detta....bara för att mötas EN gång till... och som den döve säger...TALET ÄR OFTAST ÖVERFLÖDIGT!

fotot är lånat från Pelle Billing "Jämställdhet inkluderar mansfrågor" PAPPOR UTAN BARN....en tankeställare, vissa får inte ens chansen