Ställer mig frågan efter att ha sett programmet och frågar mig själv. "Blir det verkligen det"? Jag undrar ifall jag någonsin ärligt kan säga att det blir bättre. Jag skulle vilja ändra meningen och säga "Den blir/blev annorlunda"! Annorlunda av den anledning att den aldrig var "normal" DÅ och därför aldrig kommer att bli det. Den skapade någon som i andras ögon "inte är som andra" och de har antagligen helt rätt. Jag är INTE som andra och det är OKEJ, men bättre bli det aldrig. Det kommer alltid att sätta frågetecken hos andra, fascineras, äckla, gillas eller hatas och ibland t.o.m älskas. Ofta frågar jag mej, vad är det DE har som jag saknar och varje gång slår det mig. Det är JAG SOM HAR! Jag har en massor av vad andra missat, sluppit, undvikigt, blundat för och även flytt ifrån. Jag saknar tentakeln som ger utslag vid känslan "annorlunda", "utanför ramarna" "provocerande" "gränslös" och klor som en tiger...något jag av ren överlevnad var tvungen att söka mig till. Något jag ibland önskar att jag slapp men förstått jag aldrig kommer undan. Utan mitt utanförskap vore jag ingen...så DET BLEV ANNORLUNDA och det är OKEJ!